Som lärare, fritidspedagog och ledare i Friluftsfrämjandet har Erik Söderström mer än 20 års erfarenhet av att ta ut barn och unga i naturen. För både lek och lärande.
Finns det något som alltid engagerar?
Erik Söderström svarar från ryggmärgen:
– Det som inte är tillrättalagt. När barnen utmanas. En stig är jävligt tråkig.
Det är typiskt för en förflyttning, säger Erik Söderström, att små barn och upp i mellanstadiet, väljer den svåraste vägen. De går inte runt en sten, de går över.
Under flera år drev Erik Söderström tillsammans med sina kollegor på Böle skola i Timrå en nationellt uppmärksammad satsning, där eleverna hade naturkunskap och friluftsliv på schemat två gånger i veckan.
Alla lågstadiets elever blev vana med naturen och skogarna i omgivningen kring skolan.
– Mindre barn kan direkt blir helt fascinerade av en myrstack. I trean kan de tycka att en myrstack är läskig, de står och skriker i grupp... Men när de har kommit förbi det kommer fascinationen där också, säger Erik Söderström.
Verkligheten regerar
Erik Söderström låter ofta eleverna aktivera sig själva först. Efter det är de mer mottagliga att lära sig något.
– När det är fika, då är det som enklast att ta artkunskapen.
För lite äldre barn behövs det ofta tid för att fånga ett intresse, säger Erik Söderström.
– Det är en gammal sanning: De som har tråkigt från början, när de väl kommer på något, då vill de inte sluta.
Att förmedla kunskap genom berättelse och genom att se vad som händer i verkligheten är väldigt effektivt, vet Erik Söderström.
– Ibland gör vi frågeslingor om allemansrätten – och visst, det är okej, något lär de sig. Men får vi in kunskaperna i ett sammanhang och kan berätta om allemansrätten när vi bygger en lägerplats, då når vi fram mycket bättre.
När de hittade ett dött rådjur blev det spännande att följa nedbrytningen över tid. Just nu använder Erik Söderström ett nytt hygge nära skolan när han undervisar sina fjärdeklassare i biologi.
– Det som är på riktigt, det tycker eleverna alltid är spännande.
Naturvana inte samma som intresse
Det är såklart skillnad att ta med elever till skogen beroende på om de är vana vid natur eller inte, menar Erik Söderström.
– Men det är inte givet vilka av dem som är mest intresserade. Jag har haft elever som har fått all utrustning och erfarenhet av naturen sedan de var små – men de hatar att vara där.
Att få ovana barn att känna intresse för naturen handlar mycket om att presentera det nya på ett bra sätt och att fånga situationen. Plocka och äta blåbär på hösten till exempel.
– Och fika är alltid förbaskat viktigt i sammanhanget, säger Erik Söderström.
Farligt, spännande, utmanande
Det finns fler trix att få barn att vilja vara i naturen.
– Bygga är överlag en bra genväg. Kniv, yxa och eld går alltid hem. Det ska kännas lite farligt, vara spännande och utmanande.
Farligt på riktigt är det nästan aldrig, är Erik Söderströms erfarenhet.
– Barn i naturen är ganska självreglerade. Man gör inte farligare saker än man klarar av. Under alla år har jag bara varit med om allvarligare skador på anlagda lekplatser, där barnen är mycket mindre försiktiga.
Äventyret i naturen är stort redan som det är för barn. Och med små medel kan man komma mycket långt, menar Erik Söderstöm.
Här nedan ser du hans tips, om du vill iordningsställa en plats för äventyr och lek, utmaningar och undersökande i naturen:
Erik Söderströms tips till en enkel och lyckad naturlekplats:
På naturlekplatsen behöver finnas:
- Något att klättra på.
- En plats där man kan gå undan och vara för sig själv.
- En utsikt.
- Ett krypställe. "Går det att krypa under ett träd så gör de det."
- Skugga för solen.
- Bäck eller vattendrag. "Det är otroligt fascinerande med vatten. Även barn i 12-13-årsåldern kan fastna en hel förmiddag."
- En eldstad, om platsen är tänkt för längre besök. "Annars finns snart 10 hemmabyggda eldplatser."
- Liten öppen yta för samling är okej.
Stora, platta, öppna ytor går bort. "De är för trista."
Röj ingen undervegetation. "Då tar du bort det roligaste. Låt hallon, björnbär och sly vara."
Verkar något farligt? Använd sunt förnyft och tillrättalägg bara det som är nödvändigt för säkerheten.
Platsen behöver ligga nära, men ändå tillräckligt långt bort. "Ett par hundra meter är bra. En och en halv kilometer är för långt att motivera sig, då krävs en våffelstuga. Och våfflor inte bara med grädde, utan med glass..."
#friluftsliviskolan #naturensomklassrum #barnochfriluftsliv #naturpedagogik #uteärinne #lärareinaturen #utepedagogik #utomhuspedagogik #läraavnaturen #lärainaturen #naturlekplats #naturutmaning #äventyrinaturen
Text: Therese Säfström Foto: Gunnar Söderström